Bulldozermamman?! Är det jag?!

Jag har mött många bulldozer människor. Människor som plogar sej fram och tar för givet att andra backar när dom kommer. De som tror att det är kungar och drottningar och sätter alla Sveriges lagar och regler som de ofta själv bryter och annars restar sej på och dess utom tror dom att de har en massa makt. De roliga med dessa bulldozer människor är att de bara är bulldozrar i vissa sammanhang. Man kan till och med se skillnaden när de är bulldozrar och inte. Det hänger liksom i luften. Och givetvis finns de bulldozer människor som är det alltid.. men det är lite skillnad på dom, de är oftast inte elaka. Bara jävligt rakt fram och har sina egna principer och då är det så det ska vara! Medans de som bara är det ibland är ofta väldigt dumma. Jag tror att det är så med iblandbulldozrar är det för att de själv är utsatta för bulldozer människor och ger sej på och är bulldozrar när de möter nån de kan bulldozra över. Jag har aldrig varit en bulldozer människa. I många situationer har jag önskat att jag var det. Just för att kanske få känna på känslan av att vara det och för att kanske få mig lite mer respekt. Respekt har jag alltid haft en känsla av att jag har för lite av, fast som tur är bara lite då och då. När jag flyttade från Skåne lovade jag mig själv att jag skulle förändra lite av de mesiga hos mig. Jag lovade mig själv att inte vara konflikt rädd, att våga bulldozra mig lite mer, att inte acceptera att bli undanskuffad etc. Antar att jag känner mig lite misslyckad på den biten.. men det är inte försent! Man kan alltid ändra sig till det bättre. Och nu inför det nya året ska jag avge det som ett löfte! Kanske är det fel, men jag kan ju alltid försöka och se om det är nått för mig. Antagligen inte. Men vem vet.. kanske kan det bo en liten tuffing i mig också eller är det ett mer rätt att säga elak eller dum?? Och är det verkligen nått som jag vill föra över till Ida och till den framtida bebisen?

Vad är era nyårslöften?